only lovers left alive

 
I kväll såg jag och pappa en film på bio rio som kom att bli min topp ett just nu. (Favoritfilmer går ju i perioder, lite som favoritmusik.) "Only lovers left alive" heter den.
 
"Only lovers left alive" handlar om Adam och Eve, två vampyrer som varit gifta i hundratals år. De dansar, spelar musik, reser, äter blodglass, kramas, smsar med iphones i femtonhundratalskläder, spelar schack, pratar hundraåriga minnen, åker på nattliga bilturer och är allmänt snygga och supercoola. Inte så mycket mer. Och jag älskar filmer som liksom inte har bråttom någonstans utan bara är. Stämningen och fotot var också bäst.
 
Se den eller missa något fantastiskt.
 
Ett litet smakprov.
Ett till.
Och ett till.

Hobbiton

 
Rätt galet att jag varit där ändå. 

söndag

 
Igår var dessa två på besök i ettan i Fredhäll. Vi gjorde möggelostpasta, åt kex och ost, pratade, drack vin. Så himla vuxet allting.
 
Jag ska lägga upp mer bilder från NZ, det har liksom inte blivit av bara. Ber om ursäkt för det, men den som väntar på nåt gott.
 

Rotorua

 
Som nämnt träffade jag Mathilda på ett hostel i Auckland. Tror det var samma dag jag bestämde mig för att sluta jobba. Båda ville i alla fall bort från storstaden så vi gick till en resebyrå och bokade en buss till slumpvald ort och reste morgonen därpå.
 
Vi kom till Rotorua. En liten stad (eller snarare by) med svavellukt och miljontals aggressiva fiskmåsar. Men så fantastiskt fin samtidigt. Vi hängde på universums mysigaste hostel i sju dagar. Gick på grillfester, skogspromenader, pokerkväller, barrundor, utomhusspan, guideturer mm. Älskar Rotorua.

sverigetankar


Okej allt känns bara superkonstigt. Jag kom ju hem igår och sekunden jag gick innanför ytterdörren kändes de som att de senaste tre månaderna aldrig har hänt. Lite småångest över det. Fick också känslan av att lägenheten krympt en massa. Säkert något psykologiskt bakom det...
 
Kommer att bli deprimerad. Jag vet det. Är såklart glad över att vara hemma, men vill samtidigt redan tillbaka.
 
(Kan ej formulera mig på svenska längre så bear with me om detta blev rörigt. Puss.)

but we sure know how to run free

 
Hej. Ville bara titta in och berätta att jag inte helt glömt bort dig bloggen. (Bara halvt) Och att jag lever. Trots nästan en månads frånvaro, jordbävning, fiskmåsattack mm. Ska så klart berätta om allt fantastiskt jag varit med om och lägga upp massa coola bilder osv. Men eftersom att NZ är lite efter när det gäller mycket är wifi fortfarande något man på riktigt får LETA efter här. Så det får vänta lite helt enkelt.

Men kan ju säga att jag är på väg hem i alla fall. Den elfte går jag i vinterkängor på snöblaskiga stockholmsgator igen. Mycket blandade känslor kring det...

Puss och kram skumbanan.
 


Heter Hilda, är nitton och bor i Stockholm. Här lägger jag ut mina foton och annat som faller mig in.