grubbel

 
Jag har precis varit på en intervju. En skypeintervju med en som bor i Auckland, avslutar sina meningar med ett glatt "mate" och har väggarna prydda med peacemärken.

Lite tankar efter detta (digitala) möte:

-Att värva på engelska var svårt. Lite för svårt.
-Ordet ”fossil fuels” är knepigt att säga under press.
-Min svengelska är inte okej.
-När jag skulle provvärva människan på andra sidan jorden via en datorskärm uppstod en, ungefär fem minuters, tystnad (en obekväm sådan) efter att han frågat: ”why should I be a member in greenpeace, mate?” Proffsigt.

Summan av kardemumman. Detta gick inte alls så bra som jag hade hoppats. Jag var helt enkelt för nervös och att förklara varför shell inte borde pumpa olja från Arktis smältande isar var för svårt att förklara på engelska.

Och det tråkigaste av allt var att jag nu mer än någonsin vill ha jobbet. Fick höra nu att det finns möjlighet att åka landet runt i en husvagn med ett antal eventuella arbetskamrater. Alltså....
 
Okej det här blev jättedramatiskt och deppigt, jag vet ju inget säkert såklart men är besviken på mig själv då jag vet att jag kan mer.
 
Puss och kram.
 
Kommentarer
Postat av: Nora

Asså, det är ju svårt att sitta i Sverige och plötslogt rabbla upp en massa om shell och smältande isar på engelska när du pratar svenska dagarna i ända. Det blir ju mycket lättare om man kommer dit och kommer in i språket. Det tror jag de med fattar ju.

Svar: ja hoppas de fattar det! :')
Hilda

2013-09-27 @ 07:44:00

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback


Heter Hilda, är nitton och bor i Stockholm. Här lägger jag ut mina foton och annat som faller mig in.