ångestprat

Muppdag.
Jag kände på mig när jag vaknade att idag skulle bli skit så jag planerade att umgås med min syster hela dagen. Det var superduper mysigt men jag var trött, ledsen och allmänt nere hela tiden så när jag tappade kaffekokaren jag fick i studentpresent (symboliken alltså...) i golvet och den gick i bitar började jag storgråta. På köksgolvet.
Okej detta låter mer dramatiskt än vad det var.
 
MEN. Det jag egentligen vill säga är att när jag kramat mamma lite kom jag på grunden till nästan all min ångest i hela världen (förutom ormar). Tiden. Jag hatar den och den går för jävla fort. När en redan har ångest för ivägspringande tid och adderar student och "nuskaduvaravuxen" på det är det mycket att ta. Har liksom inte tagit in hela studentgrejen än. Det blev ju fort iväg på resa för min del. Så nu kommer allt.
 
Tror även att mina lite "duktiga-flickan" problem grundas mycket i tid. Typ att allt går så förbannat fort och därför bör tid ägnas åt det som är viktigt i längden dvs. skola, träning, arbete, vänner etc. Hela tiden känna att jag "borde" trots att jag kanske inte vill.
 
Och kanske är även ormar en symbol för den äckliga tiden som okontrollerat och snabbt slingrar dig iväg dit jag inte kan nå den. Vad vet jag?
 
Nä, nog om ångest. Ville bara försöka sätte ord på känslor för det hjälper något ofattbart. Puss.
Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback


Heter Hilda, är nitton och bor i Stockholm. Här lägger jag ut mina foton och annat som faller mig in.